Berg-säkert

Det är synd om mig.. Åtminstånde tycker jag själv det och det är dessutom ända sättet att få nån form av sympati. Började med att beklaga mig vid frukostbordet om hur ont jag hade i min kropp av all träning och Golf, men det möttes av en helt oförstående blick samt kommentaren att det var självförvållat.. Å denna människa har man sagt JA till..

Anders B har samma problem fast i hans fall så handlar det om det värsta man som man kan drabbas av.. en förkylning! Han har försökt att förklara för sin syster och arbetskollegor hur illa det har varit men med samma reaktion och totala ignorans.. "Majsan" till och med beklagade sig om hur han gnällt.

-han har ALDRIG mått så dåligt som han gjort med denna förkylning och INGEN OCH DÅ MENAR JAG INGEN har någonsin varit så sjuk som han har varit..

Jag tycker i alla fall synd om Anders! För som kille vet man juh hur sjuk man kan vara när man är förkyld!

Nästa egna försök till att få sympati var i bilen på väg till jobbet med min extrafru.. Började med ett högt stön när jag klämde mig på plats i passagerarsätet.. Sen efter lite småsnack om hur helgen varit så var jag tvungen att beklaga mig om hur synd det var om mig, och att jag har ont precis i hela kroppen.. Samma reaktion som hemma.. Blicken.. Skrattet och kommentaren att det var självförvållat samt att det inte var det minsta synd om mig. Dessutom precis efter det att man fått blicken och kommentaren så åker vi förbi en död grävling som ligger på sidan av vägen.. Då utbrister Titti.. - Titta han är det synd om.. inte du!

Man förtjänar alltså mindre sympati än en "roadkill".. Det är verkligen synd om mig!

\\ M

Upplagd av Matte kl. 14:12