Berg-säkert

tacklar man förlusten av en nära och kär.. Just nu känns livet bara pest och jag tycks omge mig bara av död och elände..  Mina vänner i Falun är mitt uppe i chocken att förlorat sin pappa i Måndags, och jag försöker greppa alla strån av förnuft för att orka med att hela min familj efter vår förlust..

"Lajnus" gråter hejdlöst och saknar sin farfar så han skakar i den lilla kroppen.. Hur förklarar man för en 10åring vad döden är och hur får man honom att gå vidare..  Jag vet att han kommer att komma över det men just nu så känns den stunden så oerhört långt borta..  Hur får man honom att se det positiva igen och skratta så att han kiknar..  Jag saknar glädjen och den helande kraften den har..  Hur får man tillbaka den..

Hur skall man uttrycka sin sympati för nära vänner som också befinner sig i den stora sorgen, och hur förklarar man att man får vara svag när man vill vara stark..

Hur får man en tonåring att prata om det när han bara glider undan och helst går in i sig själv... Hur kommer det att bli den dagen allting släpper för honom.. För den dagen kommer vare sig han vill eller inte..

Hur förklarar man för sin bror att man lät det hända under sitt skift..

Hur förklarar man för sin 75åriga mamma som aldrig i hela sitt liv betalat en räkning, hur internetbanken fungerar.. 

Hur ska jag orka ta mig igenom en begravning med alla nära och kära närvarande, orka vara svag men ändå stark..

Hur tänkte pappa när han överlät ansvaret som klippa för familjen Berg på mig och min bror..

Jag hoppas han gjorde det med ett stolt leende..

\ M

Upplagd av Matte kl. 23:50