Berg-säkert

Det var inte jag som börja...

Ganska ofta när jag kommer hem efter 10mils bilkörning så möts jag av ett tomt hus..  Denna gången är Lajnus på träning och resten av familjen är på en liten shoppingtripp..  Detta innebär att man blir tvungen att kasta ihop nått som man kan äta, i detta fall så blir det nånting så kullinariskt som gröt i micron enligt Fru B´s matplan..

Så småningom dyker familjen upp och Lajnus är som ett åskmoln.. "Kaninen" har köpt nya hockeyhanskar och har tydligen retats hela vägen hem..  Detta innebär att Lajnus är på uselt humör och försöker nu göra livet surt för alla andra..  Allt urartar i hallen och jag ger rådet att de skall gå ut och göra upp på gräsmattan.. "Kaninen" tycker inte att det är nå bra då han tror att jag skall bli arg då, så han mer eller mindre ger upp bråket..

Fru B ställer sig och gör sin paradgren vad avser matlagning, gröt i micron.. Jag tycker att hon kan fixa åt oss alla men hon är av åsikten att alla klarar att gör detta själv, så då får man fixa det själv..

Mitt i detta så försöker jag slappa lite genom att titta på "2 1/2 men" på Tv, och får sällskap i soffan av Fru B.. Helt plötsligt så får jag ett finger stucket i örat, varvid jag skakar kraftigt på huvet för att få bort det.. Fru B brister ut i ett hysteriskt skratt och tycker att jag ser ut som en hund... Jag blir lite irri och tycker att hon kan hitta på nått bättre att göra..

Då får jag ett finger i örat igen..

Jo jag är som en hund, men inte i avseendet att skaka på huvet..  Jag känner att irritationen tar över och ger mig på stackaren som stuckit fingret i örat på mig två gånger.. Fru B tycker inte om att bli flåsad eller slickad i örat så min hämnd var att lägga mina 0,1 ton över Fru B och promt flåsa henne i örat..

Det slutade med att hon försökte bita mig...  Åsså kallar hon mig för hund..

\ M

Upplagd av Matte kl. 19:48