Berg-säkert

sin sista potatis.. Hon åkte ut ur köket med buller och bång och jag ångrar inte att jag handgripligen lyfte henne ut genom ytterdörren.. Jag skall säga att hon fram tills nu har skött sig exemplariskt och jag har haft mycket nöje med henne..

Men sista tiden har hon protesterat och kinkat och betett sig som jag vet inte vad.. Desutom så tar hon nu tid på sig att komma i rätt mod.. Och när det är så blir jag kinkig och grining och svär och lever om.. Spelar ingen roll hur mycket man smörjer och oljar, så vill hon inte riktigt ställa upp..  Hon klarar helt enkelt inte av mig längre utan är helt utsliten..

Så idag var det klart, och jag föklarade att jag hittat en yngre som ställer upp precis på det jag vill, och med det så åkte hon ut..

Min kära stekpanna..

\ M

Upplagd av Matte kl. 21:03